Viola Davis, om att hitta kreativt utrymme i TV utan begränsningar

Viola Davis som Annalise Keating i ABC:s How to Get Away With Murder, en roll som ledde till en Emmy-nominering för enastående skådespelerska i en dramaserie.

Viola Davis är en tvåfaldig Tony-vinnare och Oscarsnominerad och ändå var hon tvungen att gå till tv för att hitta en roll som skulle sätta henne i framkant i Hollywood. Jag var alltid Oscar-nominerad som bara var med i två eller tre scener och var grovt underutnyttjad i en film, säger hon. Jag var trött på det. Jag ville inte göra tv, men i film var jag bara en bifigur. Rädslan för tv-schemat uppvägde i slutändan inte min kärlek till rollen.

Den rollen är Annalise Keating, den tufftalande straffrättsprofessorn och huvudpersonen i ABC:s How to Get Away With Murder, som gav Ms Davis hennes första Emmy-nominering, för enastående huvudrollsinnehavare i ett drama.

Dessa är redigerade utdrag från ett samtal där hon talade om att arbeta med producenten Shonda Rhimes och hennes Shondaland produktionsbolag, den Emmy-nomineringen och DC Comics-filmen Suicide Squad.

F. Hur har det fungerat med Suicide Squad?

TILL. Det här är min första stora superhjältefilm. Jag skrev på för tre, så det behövde vara en fantastisk upplevelse. Det här var en roll som bara var till för att vara rolig. Det var en chans att jobba med Will Smith, vet du?

F. Hur känner du inför Emmys? Din kategori är tuff.

TILL. Det är det verkligen. Jag tror att jag känner för Emmy-utmärkelserna på samma sätt som jag känner för alla utmärkelser - de gör mig definitivt väldigt nervös. Och även när jag pratar med dig kan jag inte riktigt förklara varför de gör mig så nervös. Kanske granskningen av ditt arbete. Jämförelserna med andra skådespelerskors arbete gör mig nervös. Alla förtjänar priset. Vi får se vem som får det, och jag blir glad. Och så måste jag gå till jobbet dagen efter.

2021 års bästa tv

Tv i år bjöd på uppfinningsrikedom, humor, trots och hopp. Här är några av höjdpunkterna som valts ut av The Times TV-kritiker:

    • 'Inuti': Skriven och inspelad i ett enkelrum, Bo Burnhams komedispecial, som streamas på Netflix, riktar strålkastarljuset mot internetlivet mitt i pandemin.
    • 'Dickinson': De Apple TV+-serien är en litterär superhjältinnas ursprungsberättelse som är helt seriöst om sitt ämne men oseriöst om sig själv.
    • 'Följd': I det mördande HBO-dramat om en familj av mediemiljardärer är att vara rik ingenting som det brukade vara.
    • 'The Underground Railroad': Barry Jenkins omslutande anpassning av Colson Whitehead-romanen är fabulistiskt men ändå grymt verkligt .

F. Vad tycker du om vilken typ av roller Shonda ger kvinnor möjlighet att spela?

TILL. Hon sätter inga begränsningar på berättelsen baserat på din hudton, ditt kön eller din ålder. Hon sätter inga begränsningar på det alls. Och inte heller Pete Nowalk, som skapade How to Get Away With Murder. Var skulle du annars se en show där Marcia Gay Harden är min svägerska, eller jag som en mörkhyad 50-årig svart kvinna med ett sexliv som är rörigt? Så mycket som folk har kritiserat Shondaland, missar de det faktum att det är progressivt. Att ingen annan gör det.

F. Förutom Suicide Squad, vad jobbar du mer med?

TILL. De gör Fences, August Wilsons pjäs, till en film som Denzel Washington regisserar och jag kommer att vara med i. Min man och jag startade ett produktionsbolag, och vi gör Harriet Tubmans berättelse för HBO som Kirk Ellis skriver. Och Tony Kushner skriver ett projekt som vi fick grönt på Fox Searchlight om den stora kongresskvinnan från Texas, Barbara Jordan. Jag rör mig alltid.

F. Dras du till skrivandet först?

TILL. Jag dras alltid till skrivandet eftersom det börjar där först. Det är därför folk kan läsa manus online och veta ett år i förväg vem som kommer att nomineras till en Oscar baserat på vad som står på sidan. För om det inte finns på sidan, hur kan du spela det?

F. Vad var drivkraften för att starta ditt produktionsbolag?

TILL. Jag visste att det var det enda sättet jag kunde få materialet som verkligen kunde få mig att glänsa. Jag var tvungen att ha kontroll över det. Jag kunde inte bara sitta och vänta på att Hollywood skulle komma med det till mig. Och det här var efter Hjälpen, efter att jag nominerats i kategorin Oscar för bästa skådespelerska. Även utöver att jag startat mitt produktionsbolag, succén med Murder, Oscars, har jag fortfarande svårt att få filmer gjorda. Det är fortfarande alltid en kamp.

F. Och det är bara Hollywoods bakåtsträvande sätt att tänka?

TILL. Att göra film idag är bara ett annat odjur. Många kvinnodrivna filmer, särskilt med äldre kvinnor i huvudrollen, eller färgade kvinnor, har svårt att få finansiering och distribueras utomlands. Jag vet inte varför. Det är filmer som jag vill se. Jag vet att det finns folk där ute som vill se dem. Men jag tror att det kan finnas en viss rädslafaktor inblandad i det hela. Jag visste, trots allt detta, att jag behövde göra allt jag kunde för att vara i en maktposition för att åtminstone ta ett sken av kontroll över min karriär.

F. Så att starta ditt företag låter dig ha kontroll?

TILL. Ja, men det är mycket jobb att vara chef. Du måste ha två tåg igång samtidigt. Du måste förbli relevant, därav How to Get Away With Murder, därav Suicide Squad. Du måste förbli relevant, för om du inte är det kommer ingen att ta en chans med dig på en budget på 2 miljoner dollar. Men då måste man samtidigt ta risker när det gäller material som rör en.

F. Känner du att du är i stånd att mentor unga skådespelare som upplever samma vägspärrar?

TILL. Absolut, jag gör det hela tiden, konstant. Men jag tycker att med mentorskap måste man veta när man ska ge råd och när man bara ska vara tyst och lyssna. Det är en affär som hur mycket man än berättar för någon hur det går så vill ingen riktigt lyssna på det. Deras drömmar är mycket större än vilken rädsla eller vilket hinder du än säger kan vara i deras väg.

Det enda som är annorlunda med unga skådespelare nu, och kanske var det samma då och det är bara mitt minne, är att jag känner att det finns mer av en känsla av rättighet nu. Det finns mer en känsla av att folk vill ha allt men inte vill arbeta för det. Jag upplever framgång efter 27 år professionellt i branschen och 36 år av skådespeleri i allmänhet. Det tar lång tid att stå i kö för att komma fram, och ingen vill längre stå i kö. Ingen vill traska genom smutsen och smutsen för att få fram något riktigt sött. Så om du kommer ut och vill bli en stjärna - du vill ha ditt Sophie's Choice eller din Devil Wears Prada eller din Precious direkt, du vill ha din Oscar direkt ur porten - du kommer att få det svårt.

Copyright © Alla Rättigheter Förbehållna | cm-ob.pt