Hon verkar ha allt, faktiskt en hel nation
Bakom varje stor kvinna finns en tjänare. Eller det borde finnas.
Den ideala relationen är inte nödvändigtvis med en älskare, ett barn, en vän eller förälder. Det mest idylliska av allt kan vara den harmoniska medverkan från chef och lojal medhjälpare, rådgivaren som vet bättre och löser allt.
Det är sant för män också, naturligtvis. Innan Ask Jeeves blev en sökmotor (nu känd som Ask.com), var det en referens till en av de största engelska kärlekshistorierna genom tiderna, den om Bertie Wooster och hans betjänt Jeeves.
En orsak Downton Abbey , ett mästerverksdrama om mästare och tjänare, var en så stor hit i USA att det tilltalade som en gammaldags version av The West Wing - istället för valpolitik och alla presidentens medhjälpare, romantiserade Downton Abbey den patrilineära makten och konstiga övervåningen-nere-obligationer inbyggda i det brittiska klasssystemet.
Borgen är i den ligan, även om det är ett politiskt drama som utspelar sig i, av alla ställen, det danska parlamentet. Samma danska team bakom originalversionen av The Killing skapade Borgen, och även den fokuserar på en stark kvinna, men den här gången leder hon inte en mordutredning, utan ett helt land.
Birgitte Nyborg (Sidse Babett Knudsen) är Danmarks statsminister, och hon förlitar sig mest av allt på Kasper Juul (Pilou Asbaek), hennes medierådgivare, eller som arten heter i Köpenhamn, spin doktor.
2021 års bästa tv
Tv i år bjöd på uppfinningsrikedom, humor, trots och hopp. Här är några av höjdpunkterna som valts ut av The Times TV-kritiker:
- 'Inuti': Skriven och inspelad i ett enkelrum, Bo Burnhams komedispecial, streamad på Netflix, sätter fokus på internetlivet mitt i pandemin .
- 'Dickinson': De Apple TV+-serien är en litterär superhjältinnas ursprungsberättelse som är helt seriös när det gäller sitt ämne men ändå oseriöst om sig själv.
- 'Följd': I det mördande HBO-dramat om en familj av mediemiljardärer, att vara rik är ingenting som det brukade vara .
- 'The Underground Railroad': Barry Jenkins transfixerande anpassning av Colson Whitehead-romanen är fabulistisk men ändå grymt verklig.
Och det är anmärkningsvärt hur mycket spänning och psykologiskt drama som showen pressar ut ur kabinettsblandningar och räkningar för sjukvårdsreformer i en liten skandinavisk nation (befolkning: nästan 5,6 miljoner). Regerande koalitioner är smala, ömtåliga och utmanas nästan varje vecka, och kampen om att stanna på ämbetet kan bli lika konspiratorisk och hänsynslös som någon Borgia maktkamp. (Varje avsnitt inleds med ett citat, och medan vissa är från Churchill, är de flesta från Machiavelli.)
När det amerikanska valet närmar sig fylls kabelnyheterna med politiska rådgivare förr och nu, och på senare tid verkar till och med fiktiva dramer lika besatta av personal som de politiker de tjänar. Kampanjassistenter var stjärnorna i HBO-filmen Game Change i mars, som översköljde John McCain och Sarah Palin. Hillary Clinton-karaktären som var stjärnan i Politiska djur på USA i somras förlitade sig mest av allt på hennes son, även hennes stabschef. Politiska guruer hånas försiktigt över The Good Wife på CBS eller hyllas av HBO-satiren Veep.
På ABC-serien Scandal idealiseras istället den politiska rådgivaren. I den självseriösa men beroendeframkallande trashiga nattsåpoperan av Shonda Rhimes är Washington-fixaren som spelas av Kerry Washington hjältinna och alfakaraktären - till och med presidenten, en före detta älskare, måste tigga om hennes uppmärksamhet.
BildKreditera...Mike Kolloffel, med tillstånd från DR TV
Borgen har en mycket subtilare och mer förförisk syn på människor och politiska relationer, även om den visas med undertexter och är nästan omöjlig att hitta på skärmen.
Säsong 1 spårade Birgittes förvandling från chef för ett litet mittparti till chef för den danska regeringen. Birgittes var en oväntad, spännande uppgång som ibland blev brutal och ensam, och det var bara Kasper och tittarna som verkligen delade det.
Säsong 2 följde hennes strävan att hålla kvar sin post och ibland hennes själ.
Det är en psykologiskt skarpsinnig show där karaktärer utvecklas på sätt som kan vara överraskande men som alltid är internt konsekventa. Birgitte är en charmig, idealistisk politiker med en dold ådra av pragmatism och list. Kasper är en kvinnokarl och en sliskig, till och med slemmig kampanjarbetare, men han är sitt bästa jag i politikens smutsiga värld, en våldsamt hängiven och lojal medhjälpare som förstår Birgittes behov, fixar problem och inte gör väsen eller ställer irriterande frågor .
Deras är det ojämlika men djupt tillfredsställande förhållande som delas av Earl of Grantham och hans betjänt, Bates, på Downton Abbey och det är ett efterlängtat av de flesta chefer, särskilt de som bär kjolarna. Kvinnliga förtroendevalda i Washington skämtar om att de behöver en fru, men vad de verkligen behöver är en Kasper.
Och Kasper är en av de få tröst hjältinnan i Borgen har, för även i Danmark visar det sig att kvinnor inte kan få allt. Birgitte har vad som till en början ser ut som det perfekta Ikea-äktenskapet: en stilig man som sätter sin egen affärskarriär på is och tar över uppfostran av deras två barn så att hans fru kan utöva offentliga ämbeten. Men när Birgitte väl blir statsminister tar kraven på hennes jobb hårt även på hans tålamod.
Och premiärministern är inte den enda som stöder den punkt som Anne-Marie Slaughter tog upp i den ökända har inte allt uppsats i Atlanten. Problemet sträcker sig över tre generationer. Katrine (Birgitte Hjort Sorensen) är en attraktiv, ambitiös och hårt arbetande journalist i början av 30-årsåldern, och är ensam och ensam trots några passionerade affärer, bland annat en på och av med Kasper, som också är hennes bästa källa. (Det är ett väldigt litet land.)
Katrine behöver inte förklara sin blues för Hanne (Benedikte Hansen), hennes redaktör och förtrogna. Hanne är en grådig före detta utrikeskorrespondent som är skild, främmande från sin vuxna dotter och som bor ensam med sina hundar och en stadig tillgång på rött vin.
Inte olikt sin skildring av politiken ger Borgen en dyster bedömning av det kvinnliga tillståndet som också är sympatiskt och skiktat, med enstaka glimtar av bentorr humor. Bilden av maktkvinnor är inte alltid jublande, men den är respektfull – Birgitte och hennes gelikar hänger sig inte åt de vanliga catfights eller All About Eve-rivaliteten som ger så mycket dynamik på tv. Det finns sexism, även i Danmark, men kvinnorna i Borgen spelar inte in i lätta stereotyper och inte heller männen de litar på.
Borgen kan vara den svåraste showen att hitta på amerikansk tv, men för tillfället är den också en av de bästa.