Alla 8 Harry Potter-filmer, rankade från det värsta till det bästa

Nu vet du redan hur många Harry Potter-filmer som finns där. Idag ska vi rangordna alla Harry Potter-filmer. Så länge det har funnits filmer har det funnits de som är anpassade från böcker. Men det som vanligtvis störde de flesta fans av böckerna var att filmerna avstod från sitt källmaterial eller inte levde upp till böckerna. Det fanns en hel del filmer som också var undantag som 'Gone with the Wind', 'To kill a mockingbird', 'The Godfather', 'The Silence of the Lambs' och 'Lolita' men det stora antalet filmer som inte var Inte så bra gjorde det till ett populärt begrepp att 'Boken är bättre än filmen.' Alla dessa baserades vanligtvis också på böcker med djupa ämnen med en mycket allvarlig ton. Men 2001, till glädje för såväl bibliofiler som filmfilmer, gjordes två otroliga filmer baserade på mycket populära böcker; J.R.R. Tolkiens 'Ringenes herre' och J.K. Rowlings ”Harry Potter”.

Medan LOTR var en massiv bok med komplexa karaktärer och ett ordantal så stort att den var tvungen att delas in i tre volymer, ”Harry Potter och trollkarlens sten” var verkligen en barnbok. Det var en mycket framgångsrik franchise med varje bok som bestod sin föregångares rekord. 1998 åkte hon på den enorma framgången med hennes två första böcker sålde Rowling filmrättigheterna för sina böcker. Och under Chris Columbus fick vi filmen som alla väntade på. 2011 slutade serien med 'Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2' som blev en av 28 filmer som tjänade mer än en miljard dollar. Här är listan över alla Harry Potter-filmer, rankade från värsta till bästa.

8. Harry Potter och hemlighetens kammare (2002)

Den andra filmen i serien, Chamber of Secrets var tvungen att ta en mörkare vändning, noggrant efter boken, som alienerade en del av den unga publiken. Medan den regisserades av samma regissör började de arbeta med det bara tre dagar efter utgivningen av 'Sorcerer's Stone' och med en mindre budget än tidigare. Filmen drabbades av ett svagt slut men den porträtterade nya karaktärer som Gilderoy Lockhart mycket bra. Det var en bra film i de flesta avseenden, särskilt att hålla sig till böckerna. Men det är en bra film i en serie mycket bättre.

7. Harry Potter och trollkarlens sten (2001)

Som den första filmen i en mycket populär serie hade den ett tufft jobb att etablera sig som inte bara en trogen anpassning utan också som en underhållande film. Det gjorde jobbet mycket bra. Gjutningen var imponerande med tanke på att huvudpersonerna var barn och var tvungna att kastas för en roll som de skulle förkroppsliga i ett decennium, i uppväxten. Filmen hade riktigt bra specialeffekter som inte känns daterade även efter 16 år på 2000-talet. Genom att vara trogen mot boken hade den en mycket enkel historia att arbeta med medan de senare filmerna hade komplexa, djupt skiktade historier att berätta. Föreställningarna av Tom Felton och Emma Watson överskuggade titelkaraktären, spelad av Daniel Radcliffe vilket är lite absurt. Ändå gjorde Chris Columbus ett bra jobb med att göra ett starkt första intryck och fick alla barn att vilja delta i Hogwarts.

6. Harry Potter och halvblodsprinsen (2009)

Den här filmen hade många element i berättelsen att få på plats för den sista delen att springa med. Begreppet Horcruxes, som skulle vara kärnan i den övergripande historien, måste förklaras liksom bakgrunden till Lord Voldemort som en ung Tom Riddle. Filmen kämpade med begrepp av ego och fiendskap medan den visade åldern hos huvudpersonerna när de behandlade kärlek och svartsjuka. Alan Rickman var det bästa när filmen satte upp Severus Snape som den eponymous Half-Blood Prince och en grym antagonist. Filmen kulminerar i en av de mest hjärtskärande karaktärsdödarna i filmer, vilket är ett bevis på den aura som filmen bygger kring sig själv.

5. Harry Potter och eldbägaren (2005)

Den fjärde boken i serien var mycket större än dess föregångare, vilket innebar att filmen var tvungen att inkludera mycket innehåll utan att vara helt trångt med exposition. Detta innebar att filmen var tvungen att utelämna delar av boken men Mike Newell och Steve Kloves hanterade den skickligt. De undvek sig inte från att fördjupa sig i komplexa karaktärer som Victor Krum, och Mad-Eye Moody samt att utplåna huvudpersonerna mer. Daniel Radcliffe gav en fantastisk föreställning som slogs ut i en dödlig tävling som han inte borde ha varit en del av när han hanterade mörkare uppträdanden i magens magiska värld. Det var också första gången vi mötte dig-vet-vem som hade blivit starkare. Skildringen av He-Who-Must-Not-Be-Named av Ralph Fiennes var skrämmande än någon kunde ha föreställt sig. Filmen för första gången fick oss att känna oss lättade över att vi inte deltog i Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry.

4. Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 1 (2010)

Detta var första gången som en film var tvungen att delas upp i två, vilket har blivit en trend idag. Till skillnad från de andra delades 'Deathly Hallows' inte bara som en kontantupptagning utan för att många av berättelsens element måste berättas väl. Det fanns inte mycket material som kunde tas bort från en enorm bok vilket innebar att två långa filmer måste göras. Den första halvan av den var främst trioen av Harry, Ron och Hermione som försökte hitta och förstöra så många Horcruxer som de kunde medan Voldemort blev starkare och byggde sin armé. Vi får historien bakom dödsrelikerna och lär oss vikten av den äldre trollstav som Voldemort äntligen får tag på. Filmen slutar med en annan älskad karaktärs död som varnar oss för vad som väntar på den ultimata slutet av resan i andra delen.

3. Harry Potter och Fenixordern (2007)

'The Order of Phoenix' är när serien kommer i en egen takt. Det sätter en boll som rullar som crescendos till det sista slaget vid Hogwarts. Skolans rektor har avbrutits vilket innebär att eleverna och lärarna lämnas sårbara för magiska ministeriets fulla vrede. Filmen ger oss en karaktär så rent ond att Voldemort bleknar i jämförelse. Dolores Umbridge är personifieringen av en auktoritet som ägnar sig åt att motverka allt oortodoxt tänkande från studenterna, vilket ger oss en metaforisk härskare lika upprörande som Big Brother från Orwells 1984. Men filmen hamnar i att driva in många scener i en montage och utelämnar mycket material. Det var motiverat men gjordes på den längsta boken i serien.

2. Harry Potter and the Deathly Hallows: Part 2 (2011)

Det sista kapitlet i serien börjar med en melankolisk ton inställd av Dobbys död men takten växer exponentiellt fram till striden som äger rum. Filmen håller på teman god mot ondska och tar dem i framkant. Uppenbarelsen att Harry innehåller lite av Voldemorts själ framför tanken att kanske kampen mellan gott och ont är en introspektiv. Många karaktärer blir starkare i den mörka atmosfären. I en lysande skildring av Mathew Lewis leder den svaga Neville Longbottom som fick mindre uppskattning i filmerna än i böckerna striden genom att leda sina medstudenter. Filmen avslutade serien mycket starkt med stor berättande och konfliktlösning som gav filmen stor hyllning och kärlek från fans.

1. Harry Potter och fången från Azkaban (2004)

I likhet med boken markerade den här filmen en övergång från en lättare barnunderhållning till en djupare historia med komplexa motiv för karaktärer. Kanske är övergången det som förlorade vissa tittare för denna fas i franchisen, vilket gör den till den lägst intjänande filmen i serien. Men filmen gjordes under svåra omständigheter. Chris Columbus som hade regisserat de två första delarna citerade sin utmattning som anledningen att lämna regissörens position och lämna ett vakuum som behövde fyllas. Studion gav tyglarna till den tredje filmen till Alfonso Cuaron en regissör som vid den tiden var känd för sin 'Y Mama Tu Tambien', som var en okonventionell film till fullo-ålder som handlade om sexuell bemyndigande.

Detta gjorde honom ganska olämplig att göra en barnfilm men trossprånget gav resultat. Cuaron kom till serien, en mognad som behövdes för att den skulle lyckas. Den mörka tonen i filmen kompletterades med den mörkare färgklassificeringen för den. Filmen använder också en ständigt rörlig kamera som förstärker skräck i bakgrunden. De tidsresande delarna av boken översattes också mycket bra till filmen och slutade med en fantastisk föreställning av Daniel Radcliffe tillsammans med legenden Gary Oldman. CGI som används för den majestätiska hippogriff, Buckbeak såväl som de själsugande Dementorerna är otroligt och kommer säkert att åldras bra. Låt oss hoppas att vi får besök av Buckbeak i våra drömmar och inte de skrämmande demorerna.