En blomning i TV:s asiatisk-amerikanska öken
På Nytt från båten , den nya ABC-familjens sitcom baserad på memoarboken med samma namn av den bråkiga, bawdy chef Eddie Huang, den unge Eddie spelas av Hudson Yang, en älskvärd 11-åring med en luft av övernaturlig kyla. I boken är Eddie lite av en rabblare, men i programmet är han en fisk som lär sig snabbt ur vattnet med en gåva för komisk självpresentation.
På hemmaplan är Hudson en del av ett annat arv. Hans far, Jeff Yang | , nu a kolumnist för The Wall Street Journal, var en av de mest framstående asiatisk-amerikanska kulturkritikerna på 1990-talet och en grundare av A. Magazine, en glansig titel som lyfter fram inflytelserika asiatisk-amerikaner som syftade till att fånga ett underdokumenterat kulturellt ögonblick och att på ett meningsfullt sätt skapa ett varumärke för asiatisk- Amerikansk cool.
Hudson slockade ner lite pizza efter skolan med sin far en nyligen dag på Lower East Side på Manhattan, och verkade inte vara det minsta förvirrad över sin plats i korsvägen mellan decennier av asiatisk-amerikansk kulturpolitik. Han hade nyligen återvänt till skolan efter tre månader i Kalifornien när han spelade in programmets första säsong, och han hade pre-algebra och den indiska subkontinenten i tankarna. Jag tror inte att betygen kommer att bli särskilt bra, pappa, sa han med förfärligt bus.
Ändå, sa Jeff Yang, Hudson förstår helheten: Han är medveten om företaget, om du så vill, och hur annorlunda företaget som jag var engagerad i och växte upp på är från det han bor med.
Det borde det inte vara, men även 2015 är det slående att ha en asiatisk-amerikansk familj i kärnan av en nätverkskommission. Senast det hände, det var 1994, och Margaret Cho, som då var en stigande serie, var stjärnan i All-American Girl , även på ABC, som fokuserade på en koreansk-amerikansk familj. Det gick dåligt, blev inställt efter en säsong. Och inte helt medvetet, Mr Yang hade en hand i dess bortgång.
BildKreditera...Gilles Mingasson/ABC
Vid den tiden var han tv-kritiker för The Village Voice, där han skrev en ångestladdad men bestämt negativ recension av programmet: Situationen är enfaldig — 20-någonting slack-queen krockar symboler med hennes kärleksfulla men hopplöst tradiga familj. Skrivandet är fruktansvärt, späckat med stereotyper och dammiga gags från 'Full House's klipprumsgolv.
2021 års bästa tv
Tv i år bjöd på uppfinningsrikedom, humor, trots och hopp. Här är några av höjdpunkterna som valts ut av The Times TV-kritiker:
- 'Inuti': Skriven och inspelad i ett enkelrum, Bo Burnhams komedispecial, som streamas på Netflix, riktar strålkastarljuset mot internetlivet mitt i pandemin.
- 'Dickinson': De Apple TV+-serien är en litterär superhjältinnas ursprungsberättelse som är helt seriöst om sitt ämne men oseriöst om sig själv.
- 'Följd': I det mördande HBO-dramat om en familj av mediemiljardärer är att vara rik ingenting som det brukade vara.
- 'The Underground Railroad': Barry Jenkins omslutande anpassning av Colson Whitehead-romanen är fabulistiskt men ändå grymt verkligt .
På den tiden fanns det inte många asiatisk-amerikanska tv-kritiker, och Yangs verk landade hårt. Cho ringde upp honom och tuggade ut honom och berättade för honom att nätverket skulle använda det för att hävda att inte ens samhället låg bakom den här showen. (Hon tog också upp dödsfallet i sin stand-up-show för en kvinna Jag är den jag vill ha .)
Yang slutade ångra det han skrev men noterade att jag inte tror att någon då trodde att vi skulle ha 20 års vandring i öknen.
Så mycket tid har gått att det inte är särskilt användbart att göra direkta jämförelser mellan de två programmen. När det gäller hur de representerar den asiatisk-amerikanska upplevelsen, kunde de inte vara mer olika i perspektiv och omfattning, även ner till titlarna, en sockerbelagd blinkning i motsats till en återanvänd term av förolämpning.
Den djupt kastrerade All-American Girl bad faktiskt om ursäkt för den här familjens asiatiska karaktär, sa Yang, genom att filtrera den genom linsen av traditionella vita sitcom-värden. På Fresh Off the Boat, om en invandrarfamilj av taiwanesisk härkomst som tar sig fram i det vita Amerika med varierande grad av framgång, är det det vita perspektivet som är främmande. Det är också en memoarbok om att hamna i hiphopens förtrollning i en tid då det för en utomstående kunde kännas som en mer eller mindre ensam strävan. (De första två avsnitten kommer att visas på onsdag, och veckan därpå kommer det att byta till sin vanliga tisdagstid.)
BildKreditera...Gilles Mingasson/ABC
Båda serierna har på sitt eget sätt understrukit spänningar kring hur asiatisk-amerikaner kan representeras i mainstream. Och båda kom med liknande insatser: Oavsett om det var designat för att vara en universellt relaterbar representation eller född från en persons unika vision, var det den enda i sikte.
Det skrämmer mig att om det inte fungerar av någon anledning kommer det att bli ytterligare 20 år i torka, sa Melvin Mar, en av de exekutiva producenterna av Fresh Off the Boat, som sa att han hade läst otaliga manus av asiatiska- Amerikaner på jakt efter en han ville producera.
Du måste komma ihåg att vi inte gör en show bara för asiatisk-amerikaner, vi gör en show genom den asiatisk-amerikanska synvinkeln för alla, fortsatte han. Vi arbetar på Fox-partiet, så allt jämförs med Modern familj ,' så blev det, 'Vi vill vara kinesen Steve Levitan!' (Mr. Levitan är skaparen av den där sitcomen.)
Men det finns en djärvhet till Fresh off the Boat som Modern Family till stor del har låtit flöda de senaste säsongerna. Som Eddie rör sig Hudson med en slentrianmässig tönt, den sortens unge som är övertygad om att han är äldre och smidigare än han faktiskt är, men nästan klarar det. I ett avsnitt låter han någon leverera ett paket Skittles till en ung vit kvinna som han är kär i. Sedan nickar han till henne och ropar: Fortsätt, tjejen! Smaka regnbågen!
Det är inte förlorat på Mr. Yang att hans son spelar rollen som personen som nästan på egen hand skriver om - eller undergräver - berättelsen om sitt eget kritiska arbete. Det är fantastiskt i vilken grad Eddie får mig att känna mig som etablissemanget, sa han. Han saknar hela den önskan att skjuta upp den asiatiska kulturen tenderar att inpränta i oss. Genom att vara trotsigt asiatisk-amerikan har han omdefinierat vad det innebär att vara asiatisk-amerikan.
BildKreditera...Jake Guevara/New York Times
För Mr. Huang, som har gjort sporten till radikal transparens och vars smak för sanning har stängt nästan lika många dörrar som den öppnade, var denna väg inte precis avsiktlig. Jag har visserligen en strategi, medgav han, men det var att undergräva allt någon visste om Asian America.
När han var ung, sa han, var A. Magazine och dess mer uppåtriktade asiatisk-amerikanska strävan inte på hans radar. Min mamma körde mig bokstavligen till Blockbuster så att jag kunde läsa The Source, sa han.
När han skrev sin bok gjorde han allt för att inte bara skriva om att vara asiatisk – min erfarenhet var större än så. Vi har solidaritet som färgade i det här landet. Jag har aldrig velat bli en fackföreningsskada.
Och så kom hans entré till mainstream inte genom assimilering i det vita mainstream-Amerika, utan genom en sidodörr: en omfamning av svart kultur som en lingua franca av outsiderskap. I piloten blir den unge Eddie avvisad i lunchrummet tills en blond pojke ser hans Biggie Smalls T-shirt och bjuder in honom, vilket får det ena svarta barnet i cafeterian att utropa: En vit kille och en asiatisk kille som binder sig över en svart kille - den här cafeterian är löjlig!
Vissa ögonblick i showen, som den i piloten där den unge Eddie kallas ett rasepitet, hämtas mer eller mindre direkt från Mr. Huangs memoarer. Andra, som ovan, är påhitt. Mr. Huang har varit högljudd i opposition till några av skillnaderna mellan showen och hans bok. Men producenter och författare var i stort sett trogna hans berättelse om gränsöverskridande solidaritet. Den nya generationen människor tror jag är redo för den här showen, sa Hudson. Mina vänner är inte rasister på något sätt.
BildKreditera...Mario Anzuoni / Reuters
Innan han gick med i skådespelaren hade Hudson bara en poäng, en liten del i en oberoende film . Han hade ursprungligen provspelat för rollen som mellanbrodern, men Huang svarade entusiastiskt på hans band. Han var ett riktigt coolt barn, respektlös, och han brydde sig inte, sa han.
Han valdes trots sin begränsade erfarenhet, och vid det första hela bordet som lästes var Hudson, som inte vände sig till den professionella miljön, synbart rastlös, oroande chefer. Men trots hickan, sa hans far, hade jag den här känslan av att jag var på baksidan av historien i vardande. Han liknade upplevelsen med att närvara vid den första Obama-invigningen.
Att denna milstolpe kom genom någon vars identitetsstrider skilde sig mycket från hans egna, skrämmer inte Yang. För de av oss i samhället som täcker samhället verkar saker alltid förändras, då kliver vi på den där raken som säger till oss, 'Inte än, inte nu', sa han.
Att bevittna Mr. Huangs framgång, sa han, var något otroligt ambitiöst, på någon nivå, för de av oss som har en fot in och en fot ut.
Mr. Huangs show, hans memoarer, hur hans liv har utvecklats - det är inte ens avsiktligt emot visionen om det asiatiska Amerika som Mr. Yang ägnade så mycket tid åt att bygga, sa han.
Jag var helt enkelt inte medveten, tillade Mr. Huang. Jag skämdes länge för att jag inte var tillräckligt asiatisk. Alla kallade mig 'rutten banan'; alla gav mig en svår tid.
Han vill att Hudson ska vifta med sin egen flagga, även om det innebär att gradvis radera spår av memoarförfattaren från en show baserad på hans liv. Jag försöker säga till honom: 'Oroa dig inte för att vara jag', sa Huang och tillade: Vid någon tidpunkt måste du överskrida ras och vara en individ.