I Paramount+s 'Evil' får en psykolog ett intressant jobberbjudande när en blivande präst ber henne att gå med i hans team som bedömare. Det betyder att de, inklusive en annan man som heter Ben, skulle vara ansvariga för att ta reda på om ett visst fall har övernaturliga undertoner eller om det är helt vetenskapligt förklarligt. Så börjar den spännande resan för Kristen Bouchard, David Acosta och Ben Shakir, med alla tre på olika spektrum av övertygelser. Man skulle kunna tro att konflikten i deras ideologier skulle skapa problem i deras arbetsplats. Istället balanserar det skalorna, och trion fungerar exceptionellt bra, med full respekt för varandras övertygelser. För Robert och Michelle King, skaparna av showen, var detta grunden till historien.
Robert och Michelle King har varit lyckligt gifta i decennier och har arbetat på flera projekt tillsammans, och det har varit möjligt på grund av deras ömsesidiga respekt för varandras tro. Medan Robert har beskrivit sig själv som en 'trogen katolik', kallar Michelle sig själv för en agnostisk jude som inte så lätt kan påverkas av religionens argument. Hon tror att det finns en rationell förklaring till allt, medan Robert tror att det kan finnas något sådant som det gudomliga, liksom att Satan och hans onda hantlangar försöker förstöra människorna.
Denna idékonflikt har länge varit ett ämne för intressanta samtal mellan paret, vilket fick dem att ifrågasätta var man drar en gräns. När börjar en troende tvivla, och när blir en skeptiker förbryllad eftersom det absolut inte finns något vettigt sätt att förklara något som har hänt mitt framför dem? Ännu viktigare var att duon var intresserad av frågan om onda saker och vad som får en person att göra dem. Den här debatten får plats i 'Ondskan', där Kristen representerar Michelle och David som representerar Robert.
Medan skräck och mystik blir huvudattraktionen i berättelsen, ligger dess hjärta i den filosofiska debatt som orsakas mellan karaktärerna av det de ser utspela sig framför deras ögon. För att detta skulle hända, var alla tre karaktärerna tvungna att respektera varandras synpunkter, även om de kanske inte stämmer överens med det själva. Kings ville se till att det fanns en säker kanal öppen för dialog mellan karaktärerna, och istället för att slåss mot varandra om vad som kanske skulle hända eller inte, skulle de lägga till konversationen meningsfullt.
Framåt med showen insåg Robert och Michelle att de behövde samma tankeprocess i författarrummet, så de anställde personer med alla möjliga övertygelser vars idéer skulle utöka diskussionen snarare än att de försökte skjuta ner varandra. Detta tillvägagångssätt att sätta ner foten för en given ideologi skulle ha förvandlat showen till en predikande sak, vilket inte alls var vad kungarna ville. Med varje avsnitt ville de hålla diskussionen igång för publiken, varför de gjorde det till en poäng att utforma varje kapitel i berättelsen på ett sätt som skulle ge tyngd åt båda sidor av diskussionen. Om den ene kunde bortförklara det med vetenskapliga förklaringar, kunde den andre ändå vara fri att finna förnuft och styrka i sin tro.
Ben ger mer vikt åt Kristen och Davids motsatta ideologier. Det som gör hans närvaro mer intressant och viktig är att han inte ens tror på samma gud. I showen är Ben en muslim som blivit ateist som tror att allt går att förklara med rätt verktyg. Skådespelaren, Aasif Mandvi, avslöjade att han, till skillnad från att helt skruva ifrån sig tanken på en större kraft, försöker undersöka sin tro oavsett åt vilket håll de lutar och är redo att acceptera saker som de är snarare än att försöka passa in dem i hans eget trossystem.
Mandvi avslöjade att karaktären från början var tänkt att vara en vit man, men det var efter att han fick rollen som Robert och Michelle King ingjutit mer av Bens muslimska bakgrund och sin egen relation med Gud i showen. Tillsammans skapade författarna och skådespelarna karaktärer som skulle spegla en persons övertygelse, beroende på vem de väljer att representera deras trossystem. Allt detta gör att berättelsen och karaktärerna känns mer verkliga och relaterbara till publiken.