Recension: True Crime? När 'familjejuvelerna' målas på bilar

Netflixs Making a Murderer delar äran, eller skulden – tillsammans med HBO:s Jinx och den offentliga radions Serial – för det nuvarande överflödet av dokumentärserier om sanna brott. Nu är det streamingtjänsten Netflix som är ute igen, med en låtsasserie: American Vandal, en komedi på åtta avsnitt (mer eller mindre) om en gymnasieelev som anklagas för att ha spraymålat penisar på 27 lärares bilar.

Skapad av Tony Yacenda och Dan Perrault, vars erfarenhet är från onlinevideo – Mr. Yacenda har regisserat för CollegeHumor Originals, Mr. Perrault har skrivit för de populära Honest Trailers – Vandal korsar en smart satir av true-crime-genren med inslag av grovt. -ut tonårskomedi.

Det är en rolig idé, och när det klickar, i de tidiga avsnitten, är Vandal ganska underhållande. Det är dock inte en idé som sträcker sig effektivt över åtta avsnitt, inte ens på en halvtimme vardera. Det finns andra saker på gång - inklusive en kritik av dokumentärernas motiv och metoder, i det här fallet ett par studentfilmnördar - men de är inte så intressanta.

Det som får dig att titta på är hur noggrant och noggrant programmet tillägnar och undergräver konventioner om sanna brott. Den olycksbådande titelsekvensen, de långsamma panoreringarna och zoomningarna, B-rollen av tomma rum och ensamma, lynniga karaktärer är pitch-perfekta. Filmskaparna återskapar brottet för att testa tidsramen. De producerar till och med en animerad återskapande av en påstådd instans av sexuell kontakt från tredje bas på en sommarlägerbrygga. (Det går till trovärdighet.)

Om du är ett sant fan av genren som skickas upp, kommer mycket av detta att vara ren fröjd; om du inte är det, kommer det sannolikt att verka brett och mer än lite meningslöst. Men du kan inte skylla på utförandet - Mr Yacenda, Mr Perrault och showrunner, Dan Lagana, låter aldrig fasaden glida.

De är dock inte lika pålitliga med tonen. I sin utforskning av ett par andra genretroper – klassklyftan mellan anklagare och anklagade, och berättelsen om partiell, kvalificerad återlösning – låter de showen glida in i en halvseriöshet som är en slags drag. Till slut tränger sanningen ut satiren.